Igår var jag i Falun. Jag tog tåget dit på morgonen och kom fram vid halv 12. Jag blev hämtad på stationen och sedan skjutsad till centrum för lunch. Vi åt på Åhlens, helt okej vegobuffé, samma som i min hemstad faktiskt.
Hur som helst försökte jag titta mig omkring lite. Jag har aldrig varit i Falun förut, inte heller i Dalarna faktiskt. Vägen dit var vacker. Öppna landskap, vita vidder och stålande sol. Men själva stan?
Jag vet inte hur många små svenska städer jag besökt som alla ser likadana ut. Fula låga tegelbyggnader runt något slags torg. Hade väl något slags romantiserad bild av att det skulle vara mer genuint men nä, det var bara fult.
Nå, jag tillbringade fyra timmar i Falun varav tre inomhus så det finns säkert mer att se, inte minst i naturväg. Polishuset där jag tillbringade den mesta tiden var i alla fall riktigt fint. Inte på utsidan men på insidan. Jag minns inte arkitektens namn men trots att huset invigdes 1968 var det riktigt stiligt.
Efter en duvning i polisens ekonomi vet jag i alla fall att året 2009 inom polisen går under namnet Nödåret, det kan vara värt att minnas nästa gång högern påstår sig vurma för polisen.
1 kommentar:
Kul. Visst är det märkligt att de flesta fasader liknar varandra. Som om ögat (och den biologiska-fysiologiska kedjan som följer) inte hinner med - eller orkar. Och sedan räcker det att titta bakom…
Skicka en kommentar