Fick veta igår att en kamrat som varit borta ett tag tagit beslutet att han inte längre orkade vandra här med oss. Han har tagit sitt liv. Vi är några stycken som vetat att han varit borta sen någon vecka och vi har också haft indikationer på att han försvann just av skälet att livet blivit för tungt. Bland oss som visste är reaktionerna självklart många, sorg, ilska och frågor.
Det är tråkigt att ha en person mindre att skratta med, knäcka juridiska nötter och snacka strunt med. Det är tråkigt för familjen och för oss vänner. Samtidigt känner jag respekt för insikten att smärta ibland kan vara så outhärdlig att det inte går att döva den, oavsett hur mycket man försöker. Det gäller smärta också i själen, inte bara kroppen.
Denna insikt tar mig vidare och känslan jag bär idag är vemod. Det passar sig bra en höstdag som denna. Vila i frid är ett uttryck som sällan känts mer relevant så; Vila i frid vännen!
3 kommentarer:
Tycker alltid att självmord är fruktansvärt hemskt, det mest totala, oåterkalleliga och definitivaste som finns. Min tanke är alltid, om jag/vi/någon fått en liten chans till, det hade kunnat vändas, det finns alltid något att leva för.
Jag vet inte vem det var, men ändå mycket tråkigt att höra.
Det är många frågor som väcks när detta händer med någon i ens närhet. Jag var med om det redan i skolan, i tonåren och det är så svårt att acceptera detta att man inte kunnat göra något för att hjälpa och kanske till och med rädda livet på någon.
Jag förstår att du känner dig sorgsen.
www.youtube.com/watch?v=pJSC25Ue8Gg
Stentorp, jag tror inte det handlar om att ha saker att leva för utan saker man inte orkar leva med.
Jah, jag har också varit med om detta förut och haft möjlighet att reflektera. Det har lärt mig mycket. Fin sång.
Skicka en kommentar