Får väl erkänna att det gick lite snabbt igår när jag skrev att krispaketet i USA var klart. Senare på kvällen visade det sig att politikerna var;
fegare/klokare/mer populistiska/korkade/principfasta/______ välj själv eller fyll i valfritt ord.
Hur som helst faller börserna som stenar. Den finansiella oron är inte längre en oro utan på gränsen till panik. Jämförelserna med 30-talet är inte långt borta och därmed griper allvaret tag i oss alla.
Det är allvarligt, ingen kan tro något annat. Visst kan man tänka att "låt bankerna krascha bara" men det är inte riktigt så enkelt. Folk förlorar jobbet varje dag. Folk får gå från hus och hem och de som hade det knackigt förut är de som drabbas först.
Nå, hav förtröstan. Mitt i allt detta står han där. Rak i ryggen som en äktsvenk fura med blicken riktad någonstans långt bort mot horisonten. Mats Odell! "Ingen fara", säger han. "Våra banker är solida och har lärt sig sin läxa på 90-talet" (förra gången borgarna satt vid makten, red anm). "Vi fortsätter sälja ut, inget talar för att vi skulle ändra kurs".
Mats Odell, vår egna finansmarknadsminister! Är det någon mer än jag som känner en liiiten knut av oro i magen?
2 kommentarer:
Jo, nog blir man orolig. Med tanke på att Paulson så sent som i mars sa samma sak om den amerikanska finansmarknaden. Å andra sidan vad skulle Odell säga, "bankerna har uppenbarligen inte lärt sig ett skvatt sen förra gången och mitt förtroende för dem är förbrukat"? Deras uttalanden handlar nog mer om fåfänga försök att lugna nåt som inte låter sig lugnas så lätt.
Ooops, försvarade jag just Odell? Nej, det kan jag inte tro. Absolut inte!
Oroande, mycket oroande...
Skicka en kommentar