söndag 21 september 2008

Poängen med parlamentarism?

Att hålla på med politik är ett jävligt otacksamt "fritidsnöje". Får man inte skäll av den ene så är det av den andre. Som till exempel en dam på ica som är förbannad för att ett eller annat hus ska byggas som stör hennes utsikt - skit i att folk behöver någonstans att bo - och självklart är det mitt fel. Eller på den lokala puben under en fotbollsmatch, gissa vad folk blir politiskt intresserade efter en öl eller två.

Jag förstår dem i och för sig. Det händer verkligen grejer i politiken som man inte begriper ett jota av. Jag som sitter mitt i smeten känner mig ibland som ett frågetecken. Att ha makt men ändå inte är en otroligt frustrerande situation. Att vara tvungen att försvara beslut som man egentligen inte står bakom är svårt. Vänsterns eviga dilemma, dra sossarna i rockärmen så de inte sticker höger eller stå brevid och höja rösten ordentligt men utan makt att påverka.

Idag ska jag försöka få rätsida på frågan på lokalpanet. Är det ok att fortsätta försvara monumentalpolitiken eller är det dags att lägga ner. Jag är inte nöjd. Jag är trött på att bara få en liten del av kakan som jag själv ska baka. Vill jag verkligen fortsätta lägga min fritid på att ge makten till självgoda gubbar. Är jag beredd att ta konsekvenserna oavsett vilket beslutet blir?

Tvivlet breder ut sig.

2 kommentarer:

Sånger från nedre botten sa...

Lita på magen.

Mikael K sa...

Ja, magen är bra. Och så finns det olika kakrecept.