söndag 28 september 2008

Mina ungar - och andras

Mina ungar är otroligt olika. Jag har en spara och en slösa. Jag har en yvig och en väldigt välkammad. En av dem är lugn medans den andra går i taket en gång i kvarten. Den ena kämpar hårt med skolan och den andra flyter med utan att behöva ta i särskilt mycket.

Mina ungar är två härliga människor. De är otroligt spännande att lyssna till och roliga att diskutera med, för det mesta. Självklart är de också jävligt jobbiga och tonåriga och gnälliga, men för det mesta är de just härliga. Snygga är dom också. Jag är så glad över att få ta del av deras funderingar, utveckling, humor och självklart också deras problem.

I fredags var jag och yngsta dottern på krogen. Den äldsta skulle sova borta så vi passade på att gå ut och äta tillsammans. I nästan två timmar satt vi och pratade om ditt och datt och då framför allt om saker som dottern funderar på. Det var så roligt och jag lärde mig så mycket.

Igår blev två småtjejer rånade utanför mitt hus. Några äldre killar krävde att få deras mobiler. Min äldsta som kom förbi strax efter ringde mig och bad mig komma och hjälpa. Jag gick ner till tjejerna, pratade med dom och ringde polisen. Medan vi väntade på polisen undrade jag om tjejerna ville att jag skulle ringa deras föräldrar och berätta. De stirrade då vilt på mig och sa; nej, du får inte ringa mamma och pappa! Vadå tyckte jag, det är väl bra om dom vet att ni råkat illa ut när ni kommer hem? Men, nej - absolut inte.

Jag undrar vad tjejernas föräldrar vet om sina döttrar (de var 13 och 14 år). Jag undrar om de vet vad mycket deras ungar har att berätta. Jag undrar om tjejerna har fel och inte inser att föräldrarna faktiskt kan vara bra att prata med, jag hoppas att det är så. Jag är i alla fall oerhört glad att jag får prata med mina även om jag förstår (och hoppas) att de inte berättar allt.

3 kommentarer:

Mikael K sa...

Låter mysigt.
Det där med att maten ska tysta munnen är verligen överskattat.

Eva Nygren sa...

En gång när min dotter var i tonåren så berättade hon något för mig, jag minns inte exakt vad, men något hon gjort mot en kompis som var mindre trevligt. Jag blev först arg och sa det men sedan funderade jag på saken och sa till henne att jag faktiskt förstod henne. Efter en stund kom hon fram till mig och tittade på mig med arg blick: "Mammor ska inte vara så förstående". Hon lärde mig mycket om hur man ska förhålla sig till sina tonårsbarn. De vill ha lite avstånd, som du också skriver. Man ska inte veta och förstå allt!

Alla smutsiga detaljer sa...

Slow, ja det är det.

Eva, du har helt rätt och det är en himla balansgång. När det klickar är det fantastiskt. Mitt största ögonblick som mamma tror jag var när min dotter hade sagt till en kompis som hade det lite struligt att "du kan prata med min mamma" hon fattar. Men, som sagt - jag vill verkligen inte veta allt och man vill ju att ungarna ska ha integritet.