Jag vet en generaldirektör som med sitt punkband blivit fälld i radionämnden. Jag vet en gammal punkare som nu är specialistläkare, jag vet en som är jurist, en som är propagandaminister, ett helt gäng är byrådirektörer och några andra är journalister. I en diskussion på facebook ville många hävda att gamla punkare blev " något inom teater, reklam eller annan media".
Forskningen har nu kommit fram till att gamla punkare är lyckade/lyckliga människor. Det kan du läsa om här. Den kreativa andan i punkrörelsen med alla skivbolag, fanzines och annat har ritat ut vägen.
Men, jag vet också kamrater som inte alls följde med på den vågen. De som faktiskt tog ett helt annat tåg eller rent av blev kvar på perongen. De som slog följe med drogerna eller de som inte orkade vara med längre. Är dom en parameter i forskningen också?
13 kommentarer:
Blev det inte fel låt där? :-)
www.youtube.com/watch?v=g9deXOpgvOk
Jo, det hade varit det logiska valet, men jag valde bort den - för jag gör vad fan jag vill ;-)
Far åt helvete själv! ;-)
Fortsätt o fortsätt o va rebell....
/högakademisk (fd?)punkare//apropå gårdagans//så mycket svensson jag kan///fast 19-20 dec ska det bli dans till Bauhaus, Thåström (sjunger bättre än bäst ) Stiff Little Finger o vi får vara 17 igen////Gabba Gabba Hay////
Lite paff blev jag. "Den kreativa andan i punkrörelsen" är faktiskt en formulering från Smak av medelklassen.
Jag är medelklass, jag har smak..så det stämmer bra...
Slow Trodde det var smak för medelklassen, men ok. Stentorp, om du bara viste.
Som en vän uttryckte saken: -Vi var rätt många punkare som kom från medelklasshem.
Varför då bli förvånad om det gick rätt hyfsat för punkarna när de väl hade lekt färdigt?
Mönstret går igen från tidigare generationer. De berömda "studentrevoltörerna" från 1968 vad blev det av dem? Jo, en anmärkningsvärd stor del av dem blev beslutsfattare inom politik, näringsliv eller media.
Det sociala arvet, ni vet.
Så nästa grupp att göra plats för i toppen är EU-kravallisterna från Gbg. En av analyserna där var ju just att det gick som det gick eftersom det var medelklassungdomar som var vana att bli lyssnade till som gick i demotågen.
Anledningen till att det gick som det gick har nog mer att göra med att medelklasskidsen inte behöver oroa sig för konsekvenserna i samma utsträckning som arbetarklassungar. "Pappa pröjsar och juridik kan jag lika gärna läsa på kåken om det kniper", typ.
Hm, jag kompromissar och tror att sanningen ligger i både ditt och mitt påstående.
För ska det vara såklart.
Jag har svårt att komma ifrån kannibalen inom mig.
Skicka en kommentar