torsdag 28 oktober 2010

Något slags extas

Det var match igår. Hemmamatch. Det var kärlek och känslor och ja - du vet, pirrigt trots att det var långt ifrån första gången. Det var vånda och det var frustration, precis som det var sist vi fick till det. Samtidigt var det oerhört annorlunda. Stämningen, ångesten - det som vanligtvis bara är passion var fumligt och nästan lite tonårsaktigt.

Jag trodde faktiskt att vi hade kommit längre i vår relation än så. Vi har ju ändå umgåtts ett tag. Eller faktiskt ganska länge.

Men det var värt det. Det var värt varje ton i dissonans. Det var värt dom där slängarna och det var värt klumpigheten. Det var värt alla gånger vi hamnade i otakt. För oavsett hur man tar sig dit så är det något slags extas man är ute efter och extas var vad vi fick.

När det var över och vi rufsiga och rödkindade föll varandra i armarna och kunde slappna av var vi ju ändå överens om att:

DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY!

onsdag 27 oktober 2010

Hoppahulle

Så här är det. Eders Alla är ju som du vet en oerhört trendmedveten och modern mellanålders kvinna. Vad betyder då det? Jo, antagligen att man går på varenda fluga som dyker upp i kvällstidningarnas bilagor vad gäller träning och kost. Dessutom torde det innebära att man har ett skåp fullt av knappast använda träningsredskap där hemma. Igår lade jag ytterligare ett sådant till samlingarna.

Redskapet i fråga ska stärka bålmuskulaturen och även bäckenbottenmusklerna. Det senare kan jag intyga stämmer. Såväl jag som mina ungar skrattade nämligen så vi fick knipa när jag skulle testa. Jag kunde aldrig bemästra redskapet som barn men nu har jag gett mig den på att lära mig. Idag har jag ont i kärlekshandtagen, det kan jag lova.

Men, trendmedveten och modern - det vill man ju vara.

Annars är det cupmatch idag. Bajen spelar semifinal. Tänker mig tillbaka till kvarten och känner hur härligt det var. Dessutom lär vi få se Linus Hallenius på plan. Det är jag ganska säker på. Då lär han bli hyllad på många sätt. Han är ju en av tio nominerade till FIFAs pris för årets snyggaste mål. Alltså, ett mål i superettan - under VM-året 2010! Go Linus! Go Bajen!

tisdag 26 oktober 2010

Men va fan!

Alltså, jag hänger inte med riktigt i svängarna. I min kommun har det kommunala fastighetsbolaget sålt fastigheter till en summa av 1,4 miljarder. Det ger en reavinst på massor av pengar även om man trixar och fixar med skatten. När man säljer fast egendom som tillhör alla så vill man ju gärna att det ska komma tillbaka till dom som ägde det från början. Eller?

Nåja, det kommunala bolaget äges så klart av kommunens innevånare som alltså har skiftat fast egendom mot stålar. Nu ska några fastigheter i det kvarvarande beståndet rustas upp. Bra, då kan man ju stoppa in lite av dom där pengarna som man fått in. Trodde jag men icke.

Eller, så här. Man kan använda pengarna men då måste dom ge samma avkastning som dom gjorde när dom var bundna i dom fastigheter som vi sålt, det vill säga 4 %. Detta innebär att om vi använder vårt eget kapital till att renovera så måste dom som bor i husen räkna med att inte bara betala investeringen utan också avkastningen. Detta för att det nu är färre hyresgäster som ska dela på dom framtida underhållskostnaderna.

Men var fan. Snacka om att det är en förlustaffär att sälja. Åtminstone för oss som bor kvar i bolaget. Att folk riskerar en hyreshöjning på 25 % är något man liksom bara får ta. Skulle inte tro det, då tar i alla fall denna politikern sitt pick och pack och låter någon annan stå med det ansvaret! Inte tänker jag bidra till att folk får gå från hus och hem i ett allmännyttigt bolag.

måndag 25 oktober 2010

Politik

Jag håller ju på med politik men ibland måste jag erkänna att jag funderar på vad det innebär. Jag vet ju vad min drivkraft är nämligen att faktiskt kunna lämna över ett något bättre samhälle till framtida generationer än vad jag själv fick serverat.

Andra är mer intresserade av makt.

Ja, förstå mig rätt. För att förändra måste man så klart eftersträva makt men inte till vilket pris som helst. Det måste ändå vara politiken, innehållet och sakfrågorna som avgör. Om man bara är ute efter taburetterna är man väl ändå inte politiker utan... ja vad då?

Taburettjägare?
Maktkåt?
Psykopat?

Välj själv och under tiden som du funderar fortsätter jag förhandla. Vi får se vem som ger mig mest makt och inflytande att förändra - till det bättre. Om någon gör det?

söndag 24 oktober 2010

Höst

För många innebär hösten deppighet och tristess. För mig är det inte så. Förutom det uppenbara att man inte behöver se skiten i hörnorna lika bra när solen inte lyser in så innebär hösten andra smaker, krav och aktiviteter

Plötsligt blev jag sugen på att baka bröd igen. Knäcke och mjukt som jag inte gjort på hela sommaren. Långkok, musslor och mörkt öl. Det är dags att planera inför jul, klappar och praliner. Eftersom jag en kronisk inflammation i armarna får jag inte sticka stora saker men det gör inget för det är mycket roligare att sticka små saker. Det är dags för mössor och handledsvärmare igen. En eller annan halsduk också kanske.

Ska man nu ta fram något negativt med hösten så är det väl att fotbollssäsongen är över. Det var lite sprallig stämning på Söderstadion igår. Folk var nästan lite fnissiga på läktaren. Eller, det kanske bara var jag. Lite småbakis och omgiven av trevligt folk. Som Bajare är man ju luttrad men förlusten i 92:a minuten sved faktiskt Nåja, nu laddar vi för bandy och handboll men hockey - där går min gräns.

Och föresten, vi ses ju igen - på onsdag!

lördag 23 oktober 2010

Skärpning

Måste börja leva lite bättre igen. Bli sockerfri och träna mera. Äta mat med riktig näring och på regelbundna tider.

Eller så behöver jag bara gå hem lite tidigare efter after work-fredagen. Och en sak är säker - Götgatsbacken är inget alternativ i framtiden.

Kära nån, jag är ju mellanålders - det här går inte!

Ska skärpa mig,

imorgon.

För idag ska jag på fotboll. Forza Bajen!

fredag 22 oktober 2010

Brevvänner

När jag var liten hade jag en massa brevvänner. Dom fanns både här i Sverige och lite senare runt om i världen. Jag längtade verkligen efter breven som damp ner i brevlådan med ojämna mellanrum.

Tänkte på det igår när jag slängde iväg ett mail till en vän. Det är ont om brev nu för tiden. Man chattar och mailar och sms:ar. Men brev! Jag längtar efter brev. Alltså, det måste inte vara brev på papper men jag vill ha texter som man får längta efter.

Jag vill ha texter som är underfundiga och spännande. Jag skicka texter som kräver eftertanke. Jag vill få texter som ger ett pirr och som sitter kvar. Jag vill sända texter som ger reaktioner. Men jag vill göra det i interaktion. Jag vill byta ord i intimitet. Jag vill längta efter nästa brev och tänka ut ett riktigt bra svar.

Får väl skaffa mig en brevkompis.