En tisdag till

Idag skulle jag kunna skriva om Maud Olofsson och hennes nej till stöd till flyget - hon brukar säga nej och efter en kvart säger hon ja. Eller så skulle jag kunna skriva om roligare saker som Bajens hemmapremiär och det faktum att Söderstadion är utsåld! Man skulle kunna tänka sig att konstatera att DN idag skrek ut att "Nu lättar det" i fråga om askmolnet samtidigt som ekot berättade om nya utbrott.

Men jag har ingen lust. Även om jag bryr mig och självklart ska gå i marschen så är det inte det som fångar mina tankar idag. Jag tänker istället på min pappa. Han är sjuk, jättesjuk. På tisdagar tar han prover för att se om han är tillräckligt stark för att få behandling på onsdagen. Förra veckan missade sjukhuset att kolla proverna så han fick, trots att han var svag, åka fyra mil för att sedan få beskedet att han inte kunde få behandling. Då blir man förbannad. Det måste vara en enkel rutin att kolla provsvaret!

Nåja, idag ska pappa ta nya prover och så hoppas han på behandling i morgon. Han vill så gärna även om han mår dåligt av cellgifterna men han är inte redo att ge upp. Jag får inte ringa och ställa frågor till vården för inget pappa är rädd att det kan påverka hans chanser till att verkligen få behandling. Det är tokigt, jag vet, men sjävklart är det pappas önskan som gäller.

Pappa planerar ombyggnationer i huset. Pappa gör planer för sommaren. Jag önskar verkligen att han får sin behandling i morgon, för han vill så gärna. OCH JAG OCKSÅ!