Rubrikerna skriker ut hur mycket folk som saknas i industrin, i vården, i skolorna och senast nu på morgonen BUSSCHAUFFÖRBRISTEN!! Vart jag än vänder mig ser jag samma sak. På nyheterna igår berättade man att antalet pensionsavgångar just nu och ett tag framåt är större än någonsin. Som plåster berättade man också om den finmekaniska verkstaden som äntligen hittat en ny svarvare som dessutom kom med erfarenhet från hemlandet Syrien. Den intervjuade verkstadsägaren hade som önskan att MIV skulle bli bättre på att kartlägga erfarenheter och kompetenser hos de nyanlända, kanske skulle man kunna hitta flera svarvare? Folk som kommer till oss i vuxen ålder med både utbildning och erfarenhet borde ju vara en ren vinstaffär från dag ett.
Det fick mig att tänka på en diskussion jag hamnade i för ett par dagar sedan. En bekant som självklart #inteärrasistmen berättade om sin gamla mamma (90+) som är orolig att hon på grund av all invandring inte ska få det hon har rätt till efter att ha byggt upp välfärden. Alla runt bordet ojade och hummade och testade med de vanliga argumenten dvs vi måste ju hjälpa till och vi behöver ju folk som jobbar blabla tills en person ställde den förlösande frågan - vem var det egentligen som byggde landet?
Det är en relevant fråga att ställa och vi gör det för sällan. Under åren när vi verkligen byggde upp folkhemmet, åren när reformerna stod som spön i backen - pensionerna, äldreomsorgen, och långt senare förskola - vem var det som byggde? När jag växte upp var min mamma hemma och tog hand om mig, min syster, huset och för den delen pappa. Vi hade det materiellt bra och utvecklingen var självklar.
Hur hade det gått om vi inte hade haft en omfattande och stor invandring under denna tid? Alla de (män) som kom till Sverige för att jobba på verkstäderna, i värsta fall utan sina familjer. I bussar kom dom från Jugoslavien, Italien, Finland och Grekland. Var det inte dom som egentligen byggde landet? Vi tänker på det för sällan, att vi aldrig har klarat oss utan invandring. I synnerhet inte när det är arbetskraftsbrist som det var då och som det är nu. Vårt folkhem hade varit både fattigare och sämre rustat. Så, till alla som är oroliga för välfärden - tänk på oss som kommer efter. Någon måste bygga den för oss också. Det är nu det avgörs hur vi har det i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar