Jag hatar dina åsikter

Jag hatar dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem. Ett gammalt hederligt ordstäv som vi alla slängt oss med då och då. En liberal och vacker tanke. Jag håller med i princip men idag är frågan lite mer komplex. Alltså, självklart får var och en ha vilken åsikt han eller hon vill, kan och förmår. Frågan är snarare, har du rätt att få spridning för åsikten till vilket pris som helst? Och när ord syftar till att gå till handling blir frågan ännu mer komplex.

I helgen har en specifik dom i ett våldtäktsmål diskuterats. Det är inget konstigt med det. Snarare tvärt om. Människor är arga och ledsna över att vissa män, unga som gamla, tar sig rätten över andra människors sexuella integritet. Samtidigt är många förbannade över vad som upplevs som rättsväsendets svek. Det är också rimligt och det tål att diskuteras. Att det i en sådan diskussion förekommer såväl krav på kastrering och dödsstraff som på inskränkta rättigheter för (vissa) grupper är också förväntat och inte förvånande. Men det är då frågan ställs på sin spets.

I en demokrati är rätten till en rättvis rättegång ett bärande moment. Det innebär att den misstänkte ska ha tillgång till bästa möjliga försvar, alltid ska betraktas som oskyldig tills motsatsen är bevisad och självklart att ska aldrig någon dömas för sådant som inte var brottsligt vid gärningstillfället. Inte ens när det är fråga om ett så avskyvärt brott som våldtäkt. Det är minimiregler. I diktaturer är det ofta motsatsen som gäller. Du ska bevisa att du inte är skyldig, annars väntar hårda repressalier.

Överdrivet petigt kan tyckas, att tjafsa om det här. Jag menar vi lever ju ändå i en demokrati och ingen riskerar på allvar att råka ut för tortyr eller dödsstraff eller ja - vad vi nu kan komma på. Samtidigt tar en demokrati på sig att skydda sina medborgare från brott och att ha ett rättsväsende som träder in när brott  ändå begåtts. Det är viktigt för att vi ska slippa en öga för öga-rättvisa.

Det är i denna hårfina balansgång som rätsväsendet och för den delen lagstiftaren befinner sig hela tiden. Vi kan inte ha ett samhälle där män tar sig rätten att ha sex med personer som inte vill ha sex. Det är grundläggande. Men, vi kan självklart heller inte ha ett samhälle där våra domstolar kräver att bevisbördan ska hamna på den anklagade. Då har vi tappat en grundbult i demokratin. Då har vi gått över gränsen.

Här kan du läsa mer om grundläggande mänskliga rättigheter som konstituerar ett demokratiskt styrelseskick. Jag ber dig särskilt lägga märke till artikel 10 och 11.

Vill du ha ännu mer så kan du kolla här och då särskilt artikel 6 och 7.