Alltså, små barn och tålamod är en motsägelse i sak. Är barnvakt till en liten tre, snart fyraåring. Det är ett stort jobb. Jag kan inte minnas att det var så här jobbigt när mina egna var små men det kanske det var. Den unge mannen är väldigt söt och rar och snäll men mitt tålamod är inte var det var. Han kräver ständig uppmärksamhet och ständig underhållning. Det är inte min grej. Alltså, det duger inte att sätta en iPad i händerna på ungen, man måste titta på när han spelar också.
Å andra sidan. Pojkens unga mamma har fått en lång helg ledig. Jag kan förstå att hon behöver det. Återigen, du som hängt med ett tag vet ju att den lille gossens mamma är ung och ensam utan nära anhöriga. Eller ja, det finns en "morfar" som inte ville ha med dottern att göra när hon blev gravid. Jag har försökt få ihop dem men det krävs nog hjälp från någon annan än mig.
Nåja, efter en ansträngande helg får jag känna mig god och snäll. Grabben har trots mitt bristande tålamod fått en helg med lite ombyte, lugn och lek. Mamman orkar förhoppningsvis med sin ganska tuffa vardag en stund till. Jag har erkänt förr att jag inte gillar att leka. Jag gillar att prata med barn men inte att leka. Jag avskyr att stå i parken och gunga eller sitta i sandlådan och göra sandkakor.
Idag ska vi spela fotboll. Snart, inte nu men snart. Nu tränar vi på tålamod. Snart ska vi spela fotboll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar