Jag bor i ett hus med fyra våningar. Jag bor högst upp tillsammans med mina två tonårsdöttrar. Under mig bor en annan familj med två tonårsflickor och även därunder bor det tonåringar. Längs ner bor ett par som är väldigt gamla och näst in till döva.
En sådan uppställning inger risk för att det kan bli lite högljutt ibland. Det är inget konstigt med det. Som tonåring letar man så klart efter tillfällen att få överträda sina gränser och låtsas att man är lite mer vuxen än man är. Den äldsta tjejen i våningen under oss har just börjat på gymnasiet. Genom alla år har hon tillbringat helgerna på landet med föräldrarna och lillasyrran. Den tiden är över nu. Igår var det fest - igen. Det är visserligen ett par månader sedan jag fick be dom dämpa sig (vid 4.30-tiden den gången, jag är en ganska tollerant granne). Igår fick jag nog redan vid ett-tiden.
Tur var väl det.
När jag väl kom ner och ringde på dörren möttes jag av en tårögd och mycket liten flicka som inte hade styr över partajet. Det vällde in tonåringar och hur dom fick plats fattar jag knappast. Några av dem var så bullriga att det skakade i huset. Spritstanken var tung. Jag lovade tjejen att vara stand-by om det behövdes och tio minuter senare plingade det på dörren och jag fick rycka ut.
Det var inte lätt att få ut grabbarna och jag tror alla i huset vaknade. Flera av grannarna kom också ut för att erbjuda hjälp. Det känns tryggt att folk i huset bryr sig. Nu hör jag hur det börjar vaknas till liv i våningen under. Tror det finns en tjej med ganska mycket ånger i kroppen idag. Jag är dock glad att jag fick hjälpa till. Det är ett så gott betyg som något.
2 kommentarer:
Det är fint med folk som bryr sig i dessa tider av egoism. Inte minst grannar som bryr sig.
Bra jobbat!
Tack, det är lätt att bry sig. Man får så mycket tillbaka.
Skicka en kommentar