Jag har skrivit om dom där ungdomarna förr. Dom där som står på knä på Drottninggatan mitt i Stockholm. Händerna knäppta, blicken i backen och nacken böjd. Jag får ont i magen varje gång jag tänker på dom fast det spelar ingen roll. Dom har säkert mer ont i magen än jag.
Förra veckan pratade man på den lokala pizzerian om den stackars lille 4:åringen som dödats i Småland. Man konstaterade att han antagligen haft det ganska svårt men trots mammans vädjanden fanns inte hjälpen. "Sverige har blivit kallt" sa man och syftade inte på vädret.
Så igår påminde dottern mig om den där mamman som i desperation dränkte sina söner i höstas. Hon hade nått vägs ände och hon hade vädjat om hjälp men inte fått den.
Vi vänder bort blicken och låter det ske på altaret av den femte jobbskatteavdraget som hägrar där borta.
Läs denna texten och reagera sedan! Reagera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar