fredag 2 april 2010

Ut på vägen igen

Packar bilen för en tur till Blekinge. Det blir en kort vända för jag ska jobba på tisdag. Måste dock ner och hälsa på för det känns som tiden rinner ut. Pappa är som jag berättat tidigare sjuk, mycket sjuk. Förutom att han ser lite skröpligare ut på grund av viktnedgång så kanske det inte ser så ut på utsidan men vi vet ju.

Hur som helst finns det saker att fira också. Mamma och pappa firar i helgen att dom varit gifta i 50 år. Egentligen är det den 16:e april men det var påskafton så dom brukar fira just på påsk. Det är verkligen helt otroligt. 50 år är ju ett helt liv (nästan). Dom träffades när mamma var typ 17 och pappa 27 och sedan dess har dom hållit ihop i både vått och torrt.

I min värld har dom tragglat på och haft det ganska bra. Men, dom måste ju också ha haft tuffa stunder. Jag undrar hur dom löst det? Jag undrar hur hårt dom jobbat för att min syster och jag aldrig skulle märka om så var fallet. Eller har jag bara glömt och förträngt? Hm, kanske har dom helt enkelt aldrig varit ovänner - tänk om det vore så?

3 kommentarer:

Mikael K sa...

Dom rockar. Hälsa.
Kör försiktigt.

Eva Nygren sa...

Man får beundra det. Vi har varit gifta i trettio år snart min man och jag. En del tror jag handlar om ovilja att bryta upp hos en del av oss (jo, jag talar bland annat om mig själv). Somliga är mer rörliga. Både min man och jag är väldigt pliktstyrda. Det är faktiskt på gott och ont. Men sedan - ibland funkar det, ibland inte. Och man ta mig tusan inte veta det när man börjar den resan. För så mycket man INTE vet om varandra, eller för den delen sig själv, när det kommer till kriser, till att bli föräldrar. Med mera. Stort grattis till dina föräldrar, och hälsa Blekinge. Vår son har just beslutat göra sin AT-tjänst som läkare i Karlskrona. Där är fint men dött på vintern sägs det. Hoppas att din pappa inte lider för mycket och så blir han säkert glad att se dig!

Anonym sa...

Tänker på dig! Hoppas att helgen blir bra trots omständigheterna. Tror att man i dag ger upp alldeles för lätt, visst är det tufft, ganska ofta speciellt nu under småbarnsåren, men det handlar om att bita ihop och se helheten, det stora och plocka fram det som gjorde att det en gång blev vi och det som gjorde att vi till slut valde att skaffa barn ihop! Bara att bita ihop och svälja skriken ;-) Glad påsk! Kramar, Grannen