Har varit och fotat mina tuttar idag. Serverade på ett fat liksom. Formade och fixade och ihopklämda från höger och vänser och uppifrån och nerifrån. "Nja", sa fotografen - "nu fick jag nog inte med alltihop".
Det är en märklig känsla av kvinnogemenskap som råder på en mammografiavdelning. Det är kvinnor här och där och sköterskorna skojar om tuttar och klämskador. Ingen tassar på tårna kring frågor och ingen viker undan med blicken ute i väntrummet. Alla kvinnor som sitter där har ju uppnått mellanåldern eller mer men det är det enda som är lika. Vi har olika bakgrund, olika framtid, olika kläder, olika ekonomi, olika språk och liv.
Samtidigt har vi något gemensamt. Någon av oss som satt där i morse kommer kanske vara den som drabbas. Någon av oss kommer att bli kallad tillbaka för en koll till nya foton, oro och ett besked vi inte vill ha. Jag vill hoppas och tro att den där gemenskapen består då. Jag vill hoppas och tro att kallelsen kom i tid för den som har otur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar