Min mormor dog idag. Hon somnade in på eftermiddagen och tyvärr hann inget av hennes barn dit. Jag tror inte att det spelade mormor någon roll. Hon var gammal, hon var sjuk och framför allt var hon väldigt dement. Igår hade hon visst en liten klar stund när hon frågat ett av barnen som var på besök hur dom nu skulle klara sig utan henne.
Min mormor har inte alltid varit min mormor. Hon var väldigt ung och ogift när min mamma föddes så liksom många på den tiden fick mamma istället växa upp hos sin mormor. Det var först när jag var tonåring som jag fick veta "sanningen". Det där har så klart aldrig spelat någon som helst roll för mig. Jag har en väldigt stor familj, det är skönt.
Min mormor var en flott kvinna. Även om hon föddes till och växte upp under fattiga förhållanden så fick hon ett rikt liv. Vatten i brunn på gården, utedass och åtta syskon ute i skogen byttes till egen krog i storstan. I barndomshemmet var det fattigt men det fanns mycket glädje, den glädjen tog mormor med sig.
Jag tänker på min mormor och minns henne med värme och glädje. Jag tänker på min mamma som är ledsen. Jag tänker på min pappa som är väldigt sjuk. Jag tänker på min mammas syskon och mina kusiner. Jag tänker på livet och jag tänker på döden.
2 kommentarer:
Tråkigt att höra.
Det är alltid sorgligt när någon man känner starkt för dör. Jag har inga som helst minnen av min mormor, hon dog när jag var väldigt liten.
Skicka en kommentar