9000 miljarder

Igår hörde jag en diskussion i radion om Donald Trumps kommande tal till nationen. Två personer drabbade samman om Trumps första sex veckor och vad han åstadkommit. Den ene var aktiv demokrat och den andre republikan. Dröm om min förvåning när jag plötsligt insåg att jag höll med republikanen. Visserligen inte i hans översvallande positiva bild över Trumps start i stortt. Men i en del hade han rätt och insikten gjorde mig bestört.

Frågan han ställde var; varför skäller alla på Trump trots att han är den ende som pratar om fred? Den isande insikten att det är sant. Trumps fred är så klart ingen verklig fred utan bara en chimär. Så tänker jag fortfarande. Men varför finns det ingen som tar upp den stafettpinnen? Det enda vi pratar om är rustning. 

Köp, köp, köp är stridsropet. Köp vapen, ammunition, stridssystem och massförstörelse. Köp död och investera i krigsindustrin. Köp minor och splitterbomber - köp, köp, köp! I början av dagen såg jag den förskräckliga siffran 8000 miljarder - i slutet av dagen var det 9000 miljarder. Detta skulle motsvara behoven i Europa. Lägg till det ett litet kärnvapenprogram. Köp, köp, köp! Kan man döda sig till fred? Hur ska vi bygga framtiden på förstörelse? 

Hur många munnar kan vi mätta med 9000 miljarder? Hur många vacciner och hur mycket vård räcker det till? Hur många barn kan gå i skolan om vi satsar 9000 miljarder på utbildning och hur mycket skog kan vi plantera? 

Varför är det bara Trump som pratar om fred?

Ibland vill man prata lite längre

Jag har funderat på detta ett tag. En yta att faktiskt kunna säga mer än 140 eller 280 tecken. Fast det var i och för sig länge sedan jag gjorde ens det. Jag vet inte om jag borde hänga på någon av alla dom där plattformerna, Threads eller Bluesky eller vad det nu kan vara. Bestämde mig till sist att det är väl lika bra att bara prata på. Vill någon kommentera så får någon göra det. Kanske är det ett vettigt sätt att använda sin Meta-plattform i alla fall. Att distribuera lite längre tankar igen. Jag ska göra ett försök. 

Du kan väl i avvaktan på en text som kommer ikväll berätta var du tänker lite längre tankar. Eller har alla slutat tänka just mer än vad en uppdatering kan hantera? Orkar någon läsa längre? Jag vill gärna veta. Var blev ni av, mina bloggvänner som tänkte så klokt ibland?

Ensam i Sundbyberg

För ett par veckor sedan läste jag om Ensam i Berlin av Hans Fallada. Boken handlar enligt mig om att även små protester av enskilda människor är viktiga när liv och frihet står på spel. Du vet det där gamla slitna uttrycket ”ingen kan göra allt men alla kan göra något” på riktigt helt enkelt. Boken handlar också om att även om du till en början var en groda i varmt vatten så kan du hoppa ut från kastrullen innan det börjar koka. 

Eller, kanske handlar boken om självkänsla. Makarna Quangel använde de enda medel de hade för att protestera. Små handskrivna lappar i portar och på kontor med protester mot överheten. Dessa gjorde knappast någon skillnad på det stora hela men paret gjorde vad de kunde med de resurser de hade och kunde därmed bevara lite respekt och just självkänsla. 

Alltså, även om din protest och din höjda röst inte gör någon skillnad så kan du i alla fall gå rak i ryggen för du var inte tyst.

Igår låg dessa två lappar i min brevlåda. De är visserligen inte handskrivna men de ger mig hopp. Jag ger det vidare till dig.