Läser i tidningen och hör på nyheterna att antalet anmälningar om misshandel av små barn ökar dramatiskt. Vad handlar det om? Det är över 30 år sedan vi jämställde barn med andra människor i det hänseendet att man inte får slå dom. För det är ju det vi pratar om. Man får inte misshandla andra människor.
Jag förstår verkligen att man som förälder kan bli både utmattad och urförbannad och faktiskt nära nog galen. Inte minst när det handlar om lite större barn (tonåringar). Men vad är det som händer när spärren släpper. Det finns instabila människor så klart men varför ökar det?
Tror att en delförklaring är ensamhet. Och krav på duktighet. Perfekta barn i ett välstädat hem och en tränad kropp för att inte tala om karriären som lyfter mot oanade höjder. Var finns beredskapen mot sömnlösa nätter? Var finns samtalet om att man faktiskt behöver avlastning. När mormor och farfar bor långt borta vem rycker in då?
I våra små moduler sitter vi och hör barnet gråta genom väggen. Vi ser den uttröttade mamman med sitt ständigt dåliga samvete. Vad gör vi?
1 kommentar:
folk skaffar också barn allt för lättvindigt.
Skicka en kommentar