När det är valrörelse har man inte tid med normalt umgänge med vänner och bekanta. Det är okej för dom förstår, säger dom i alla fall. Arbetsdagarna kan ibland bli 12-13 timmar och det är inte ovanligt att man glömmer äta. Att leva på valstugegodis är ingen bra diet. Att inte hinna med att träna gör det inte lättare.
Det som är tyngst just nu är dock att min pappa verkligen blir sämre och sämre för varje dag som går och att dom är så långt borta. Om tre veckor är jag där och det ska bli väldigt skönt. Samtidigt är det bra att mamma och pappa äntligen bestämt sig för att ta del av den hjälp som finns att få.
Vi har nämligen en fantastisk vård i Sverige. Även i livets slutskede. Vi bekostar den gemensamt och alla som bor i vårt land kan få del av den. Ännu så länge. I Stockholm fick faktiskt en privat cancerklinik lägga ner för det fanns ingen efterfrågan eftersom den allmänna vården är så bra som den är. Det är detta vi måste värna, det är därför jag kör 12-13 timmar till. Det är därför varje människa som låter bli att gå och rösta är ett misslyckande. Vänder vi det inte nu så vänder vi det aldrig.
5 kommentarer:
nice blog
Håller med om att vi har en varm vård
Grym blogg
Lycka till!
good job:P
Skicka en kommentar