måndag 27 september 2010

Tråkigheter

Kan konstatera att det där timglaset rinner fortare och fortare för min lilla pappa. För några veckor sedan konstaterades ju att han drabbats av diabetes och nu börjar smärtan sätta in ordentligt.

Cancer är en smärtsam sjukdom. Den är inte bara dödlig och ångestbringande utan också just smärtsam. Jag har sett det på nära håll när jag jobbade inom vården för många år sedan. Nu ser jag det på närmre håll än så.

Ännu så länge har vi en mycket väl fungerande vård i vårt land. Jag ringer och pratar med sköterskan som genast ordnar med smärtstillande och vad som nu behövs. Det är en fantastiskt att jag som sitter 55 mil bort ändå har möjlighet att vara delaktig. Det är jag oändligt tacksam för. Nästa vecka åker jag och hjälper till på nära håll, det ger oss lite andrum.

1 kommentar:

Bengavoice sa...

Det finns sätt att ta bort den fysiska smärtan, men det smärtan i hjärtat råder inget bot på. Dessutom drabbar den alla inblandade.
Men smärtan lindras av närhet och omtanke, även om det sker på 55 mils avstånd. Jag är säker på att även Pappa känner så.