När jag var tonåring var skateboarden ny i Sverige. Den stora hjälten var Tony Alva, en av de första som fick ett eget märke och kunde leva på att åka bräda. Det var tider det. Att åka skateboard var rebelliskt och hängde ihop med frihet. Jag kan känna samma känsla idag också, särskilt när jag ser människor åka longboard. Jag minns hur det kändes att hoppa upp på brädan och dra iväg.
För ett tag sedan mötte jag en pappa till en skateboardunge på krogen. Vi satt och snacka om ditt och datt. Han var upprörd över att kommunen inte satsade på att bygga en ordentlig skateboardpark. "Det är ju massor av ungar som åker". Visst, men jag undrar varför allt måste vara så förbannat tillrättalagt. Utan att hemfalla till "det var bättre förr" så funderar jag på var ungars entreprenörsanda tagit vägen. Vi snodde lite plank och snickrade ihop en ramp eller ett hinder. Det var ju en del av grejen. Skateboard ska väl åkas överallt, inte på inhägnande områden?
Varför då detta utfall idag? Jo, när jag läste tidningen i morse fanns det en bilaga med för en stor sportkedja som just öppnat i mitt närområde. Det var ett sammelsurium av grejer. Det fanns skor och kläder så klart. Extrapris på gevärsfodral var något oväntat för mig. Snabbtorkande handdukar för trekkingen fanns det också. Men, det som fångade mitt öga var en hopfällbar skateboardramp. Alltså, en färdigproducerad, utvikbar skateboardramp som också kunde användas som halfpipe.
Seriöst, vad är det för fel på en snodd plywoodskiva och lite plank???
3 kommentarer:
Det ena kanske inte utesluter det andra. Om viljan finns.
http://www.stapelbaddsparken.se/
För all del, jag är verkligen inte någon motståndare till skateboardparker men jag menar att allt inte alltid måste vara så jädra tillrättalagt och planerat av typ tjänstemän på kommunen.
Så sant, och så jagades de som åkte av polisen eller andra tillrättavisare i uniform.
Andra snodde inte bara plywood utan också skateboard :(
Skicka en kommentar