Opinionsundersökningarna rullar på och media gör sitt bästa för att spela med i spelet har jag glädjen att vara ute i verkligheten. Dels så möter jag som fritidspolitiker människor på gator och torg och känner att vinden blåser ganska bra i ryggen. Det hänger så klart på att folk går och röstar men i övrigt känns det bra.
Igår kväll kändes det också bra. Jag blev tillsammans med sex andra partirepresentanter utfrågad av förstagångsväljare. Ett förtiotal unga hade kommit och det blev många frågor. Bostäder, jobb och skola - är någon förvånad? Samtidigt blir det lite torftigt för alla vill ju göra allt och jag blir väldigt sugen på att ifrågasätta dom andra men det finns inget utrymme när man är så många.
Det som gladde mest var ändå den enorma samstämmigheten när det gäller antirasismen. Alla kanske inte glöder lika mycket men det är tydligt att alla tar avstånd. Snart måste det dock till mer än så. En tjej i publiken sa att det är ju faktiskt skamligt att hon ska behöva ställa frågan eftersom hon är tredje generationen som bor i Sverige. Hon har så rätt! Det är skamligt.
1 kommentar:
Bara vi sänker skatterna lite till så att vi kan köpa mer grejor vi inte behöver ska du se att det ordnar sig. :-P
Skicka en kommentar