När jag efter en dags dividerande om formuleringar och publiceringar får nej från den sjuttielfte debattredaktionen går jag hem och tänker, vem bryr sig?
Mina förslag röstas utan undantag ner.
Jag är intellektuellt understimulerad!
Är det revolution i faktisk mening som krävs?
Konsumentmakt då? Utövar du din? Handlar du rättvisemärkt, kravmärkt, giftfritt, svanmärkt, CO2-smart och vad det nu kan vara?
Mår du bättre?
Arbetarmakt? Elevdemokrati? Medinflytande? Vinstmaximering, fritidsmaximering, lager i lastbilar och individuella löner.
Sanningen kanske är att de flesta är nöjda.
Du vet; gå upp - gå till jobbet - jobba - jobba - äta lunch - samma sak händer i morgon, jobba - åka trick - hem och sätta sig och glo...
Är det bra som det är? Bekvämt, enkelt, tryggt.
Vem bryr sig?
Jag skulle nog föredra sådana refuseringar istället för att bli nekad varje jobb jag söker trots att jag är väl kvalificerad.
SvaraRaderaPå påstående ett svarar jag nej och för det andra så håller jag med.
SvaraRaderaKänns ibland som om revolution är den enda vägen.. Tror folk vill förändra saker och ting men inte riktigt vet var de ska börja. Och att det känns som att det ändå är tröstlöst på något sätt, att det inte har någon större effekt på helheten det lilla man gör på egen hand.
SvaraRaderaTänkvärt inlägg!
Ha en fin onsdag!
"You say you got a real solution
SvaraRaderaWell, you know
We'd all love to see the plan
You ask me for a contribution
Well, you know
We're doing what we can
But when you want money
for people with minds that hate
All I can tell is brother you have to wait
Don't you know it's gonna be all right"
Jag kanske kan nöja mig med ett ett just järnrör istället för en revolution...
SvaraRadera